Titel: The Social Network

Genre: Drama

Land: USA

År: 2010

Regi: David Fincher

Skådespelare: Jesse Eisenberg, Andrew Garfield, Justin Timberlake, Rooney Mara

IMDb: 8.5 Top 250 #115

En sen kväll 2003 sätter sig Harvardstudenten och dataprogrammeringsgeniet Mark Zuckerberg ner vid sin dator och börjar intensivt jobba med en ny idé. Ur allt bloggande och programmerande växer det fram som snabbt ska komma att bli ett globalt socialt nätverk och en revolution inom kommunikation. Bara sex år och 500 miljoner kompisar senare är Mark Zuckerberg den yngsta biljonären genom tiderna… men för den här entreprenören så leder framgången till både privata och rättsliga komplikationer.

Både innan och efter The Social Networks reales har kritiska röster hävdat att en film om Facebook bara är Hollywoods sätt att tjäna en enkel slant på alla Facebook-användande tonåringar. I det här resonemanget finns två ordentliga fel. För det första är sociala medier, med Facebook i spetsen, inte ett fenomen som bara används av dagens ungdomar. Sociala medier har ersatt porr som den huvudsakliga aktiviteten på internet. Bara i Sverige använder drygt fyra miljoner människor Facebook. Facebook fick på knappt ett år drygt 200 miljoner användare, vilket kan jämföras med internet, som på fyra år nådde 50 miljoner användare. Eller tv för den delen, som först efter tretton år nådde 50 miljoner användare. Att skriva av sociala medier som ett ”ungdomligt fenomen” är ungefär lika naivt som när Ines Uusmann hävdade att internet bara var en fluga. Sociala medier måste ses för vad det är, en revolution för sättet vi kommunicerar på. I själva verket berör The Social Network en högst aktuell samhällsförändring och borde inte skrivas av som ett snabbt sätt för Hollywood att tjäna lite extra deg.

För det andra har jag svårt att se hur någon som sett filmen kan hävda att ungdomar är den primära målgruppen. The Social Network är inte en ”händelse-baserad” film med mycket fart och specialeffekter. Utan det är en dialogdriven film som vill berätta, en något förvriden version av, hur Facebook startades. Dialogen är extremt välskriven och levereras i ett rasande tempo som håller intresset uppe filmen igenom. Facebookgrundaren Zuckerberg hävdar att filmen är fylld med fakta fel, vilket säkert stämmer då man inte valt att konsultera med Zuckerberg när man skrev manus. Oavsett om filmen innehåller detaljer som inte stämmer överens med verkligheten är manuset baserat på rykten och utspel som omgivit Facebook sedan starten. Och rykten uppstår aldrig på egen hand.

Jag tror även att filmens distanserande från Zuckerberg kan bero på en skepsis mot sociala medier från Hollywood, som på något sätt får representera de klassiska medieformerna. Zuckerberg får i filmen mer eller mindre på egenhand representera de sociala medierna. Och hans oförmåga att skapa djupa relationer kan ses som kritik mot de sociala medierna där kritikerna hävdar att det bara handlar om ytliga online relationer. Hollywood, och andra klassiska medieformer, har insett vilken makt de sociala medierna har fått och The Social Network kan i vissa aspekter ses som ett sista försök att underminera revolutionen.

Personligen blev jag lite orolig när jag läste att min absoluta favoritregissör David Fincher skulle regissera filmen om Facebook. Finchers filmer brukar vara mörka och beröra ämnen som död och ondska, därför kändes Facebook som ett lite väl ljust och optimistiskt ämne. Men man ska inte luras av ämnet, The Social Network är en mörk resa som skildrar människors egoistiska sidor. I filmen finns egentligen inte en enda karaktär som man tycker om, utan alla har någon form av egenvinning som mål och manipulerar och kör över de som behövs för att nå detta mål. I mångt och mycket är det en skildring av verkligheten, det är inte ofta ”the good guy” finns i verkligheten.

Som vanligt när det gäller David Fincher är det visuella otroligt snyggt. Filmen är väldigt matt i färgerna, vilket troligen ska representera karaktärernas mörkare sidor. The Social Network har ett helt gäng snygga scener där det visuella tillsammans med musiken skapar en riktig nerv. Det bästa exemplet på detta är roddtävlingen, där musiken sakta ökar i intensitet samtidigt som klippen blir snabbare och snabbare och man sugs in i tävlingen fastän den egentligen är betydelselös för filmens historia.

The Social Network är en bra film som även om den inte når upp i samma klass som Finchers två mästerverk, Seven och Fight Club, stärker hans aktier som den skickligaste regissören just nu.

Titel: Memento

Genre: Thriller

Land: USA

År: 2000

Regi: Christopher Nolan

Skådespelare: Guy Pearce, Joe Pantoliano, Carrie-Anne Moss, Jorja Fox

IMDb: 8.7 Top 250 #29

Leonard Shelby är en man plågad av en mycket sällsynt form av minnesåkomma; han har defekt korttidsminne, vilket får honom att glömma allt som händer inom fem minuter. Därför för han konstant anteckningar och tar bilder med Polaroid-kamera. Trots sin åkomma så försöker han lokalisera sin frus mördare för att utkräva hämnd.

Åkomman som hindrar en person att skapa nya korttidsminnen kallas anterograde amnesia. I korthet innebär det att en händelse, antingen drogrelaterad eller fysisk skada på hjärnan, förhindrar en person från att skapa nya minnen. Dock kommer personen ihåg allt som hände innan händelsen. Filmens huvudkaraktär, Leonard, lider av just den här åkomman.

För att ge tittaren en större förståelse för den här sortens situation berättas filmens historia inte i kronologisk ordning. Filmen börjar med att visa historiens slut och filmens slut visar historiens början. Filmen i sig spelas dock inte upp baklänges, i bemärkelsen att händelser och dialog inte sker baklänges. Utan vi får istället uppleva Leonards fem minuters minnen berättade från början till slut men utan att veta vad som föranlett händelsen. Efterföljande scen visar ett tidigare fem minuters minne som förklarar föregående minne. Som tittare gäller det alltså att koncentrera sig och pussla ihop minnesfragmenten för att hänga med i historien. Mellan dessa fem minuters minnen visas korta svartvita klipp där Leonard berättar om sitt tidigare liv för någon över telefon.

Med tanke på den speciella berättarstilen Christopher Nolan valt att använda sig av förändras också förutsättningarna för hela genren. Vanligtvis är det ”hur ska detta sluta?” tankegången som skapar spänning och intresse i en thriller. I Memento lyckas Nolan skickligt knyta intresset till ”varför gjorde han så?” och gör det till filmens drivkraft. Det här är en fräsch approach och definitivt en bidragande orsak till filmens storhet. Guy Pearce spelar Leonard. Då hela filmen kretsar kring Leonard är Pearce mer eller mindre med i alla filmens scener. Pearce gör det hela mycket bra och har troligen aldrig varit så här övertygande. De svartvita scenerna domineras av Pearce berättarröst, och hela konceptet fungerar väl då de bidrar till att man lär känna Leonard på djupet.

Mementos sista svartvita scen övergår på ett snyggt och smidigt sätt till färg via ett polaroidkort. Den här övergången skvallrar om hur hela historien egentligen borde utspela sig. Skulle man se Memento ”framlänges”(vilket man kan om man köper den engelska specialutgåvan, har inte sett den själv) hade filmen börjat med alla svartvita scener i rad för att sen via polaroidkortet övergå till att visa alla scener i färg, från sista till första.

SPOILERVARNING, läs inte följande stycke om du inte sett filmen. Min teori är att Leonard är den som dödat sin fru med insulin och inte Sammy Jankis, som Leonard bestämt hävdar. En sak som talar för detta är att i några klipp med Sammy skymtar Leonards ansikte förbi sekundsnabbt istället för Sammys. Teddy vet att Leonard själv dödat sin fru och utnyttjar Leonards tillstånd för egen vinning. Detta genom att manipulera bevis och ledtrådar och på så sätt låta Leonard döda män som han tror mördat hans fru. I ett bråk avslöjar Teddy hur det egentligen ligger till, detta upprör Leonard och han manipulerar sig själv att förfalska bevis för att rikta jakten efter sin frus mördare mot Teddy. Då Leonard inte kan skapa nya minnen kan han aldrig komma ihåg känslan av upprättelse efter att dödat fruns mördare, detta gör att han är fast i en evig jakt på den känslan. /SPOILER

Memento är en av 2000-talets bästa filmer och borde ses av alla som uppskattar en tankenöt eller bara en spännande thriller. Memento är, motsägelsefullt nog, en riktigt minnesvärd film.