Titel: Inception

Genre: Thriller/Action/Drama

Land: USA

År: 2010

Regi: Christopher Nolan

Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Ellen Page, Joseph Gordon-Levitt, Ken Watanabe

IMDb: 9.3 Top 250: #3

Dominic Cobb är en skicklig tjuv, den absolut bästa på att stjäla värdefulla hemligheter från människors undermedvetna när de drömmer. Cobbs ovanliga förmåga har gjort honom till en åtråvärd spelare i denna förrädiska nya värld av industrispionage, men det har också gjort honom till en internationell flykting och kostat honom allt han någonsin älskat. Han erbjuds ett betydande uppdrag där han istället för att stjäla heligheter ska plantera en idé i en företagsledares undermedvetna. Om han lyckas så skulle det kunna vara det perfekta brottet.

Vanligtvis när en film har premiär mitt i sommaren brukar det vara en typisk blockbuster från Hollywood, sprängfylld med just rätt mix av underhållning/action/romantik och med några av de större namnen i huvudrollerna. Inception är inte en typisk blockbuster, allt är inte färdigpaketerat och självklart utan filmen utmanar tittaren och det gäller att inte slumra till om man vill hänga med i vändningarna. Christofer Nolan har med Inception kombinerat element från sina tidigare filmer, från Batman Begins och The Dark Knight har han tagit det fartfyllda berättandet, de snygga actionscenerna och det höga underhållningsvärdet. Från Memento och The Prestige har han tagit ett välskrivet och smart manus och ett originellt berättande. När han kokar ihop dessa ingredienser får vi Inception, en film som är smart och har flera nivåer i sitt berättande samtidigt som den bjuder på underhållning och action av absolut världsklass.

Ska man förklara vad Inception handlar om blir det snabbt väldigt komplext, ibland är karaktärerna i verkligheten, ibland i en dröm eller rent av i en dröm i en dröm osv. Tycker ni det låter rörigt? Då kan ni andas ut, för med Nolans stadiga hand vid rodret blir det hur enkelt och tydligt som helst. Hans korsklippande mellan olika ”drömnivåer” är mästerlig och allt flyter på felfritt. För att försäkra sig om att vi i publiken verkligen ska följa med i svängarna så är det tydliga skillnader i vilka miljöer som de olika ”drömnivåerna” utspelas i. Nolan har till stor del med sig samma gäng som han gjort Batman filmerna med. Detta syns verkligen, specialeffekter, miljöer och klippning ser lika fantastiska ut som de gör i Batman filmerna. Även Hans Zimmer har följt med på äventyret och hans musik är verkligen dominant. Den tar inte över scenerna, men den är utan tvivel markernade och höjer verkligen filmens intensitet.

Hela konceptet som filmen är uppbyggd kring tilltalar mig och jag tycker manuset är välskrivet. Dock finns det en detalj som stör mig; Dominic Cobb tar sig ann detta farliga uppdrag då arbetsgivaren lovar att hans historik i USA stryks så att han kan återvända hem och träffa sina barn. Varför kan inte barnen bara flytta till Europa istället, verkar betydligt smidigare. Men det måste väl vara för att USA är världens bästa land och ingen vill flytta därifrån.

Efter alla vändningar och hopp mellan olika ”drömnivåer” tar filmen slut. Och slutet lär diskuteras långt längre än vad filmen visas på bio. Jag gillar verkligen slutet då det lämnar mycket öppet för tolkning och man kan fundera kring vad som varit dröm och vad som varit verklighet i filmen. Om man vill kan man bortse från den problematiken och helt enkelt bestämma sig för att det är ett lyckligt eller tragiskt slut beroende på vad man föredrar. SPOILERVARNING Personligen tror jag att hela filmen är Dominic Cobbs dröm och att vi som tittare aldrig får se ”verkligheten”. Detta skulle förklara varför barnen inte kan komma till Europa, logik är ju inte alltid en dröms kännetecken. Men framförallt grundar sig min teori i den brist på mänskliga kontakter som drabbar alla filmens karaktärer utom Cobb. Om man bortser från en snabb puss så är det bara Cobb som egentligen har ett emotionellt band till en annan människa och om det är hans dröm är det inte konstigt att det är han och hans relationer som står i fokus.

Inception är utan tvekan sommarens bästa film, grym underhållning som ändå kräver eftertanke. I övrigt kan jag konstatera att årets två bästa filmer, Shutter Island och Inception har en gemensam nämnare i Leonardo DiCaprio. Snacka om att han utvecklats något enormt sedan Gilbert Grape och Titanic åren.