Titel: Slumdog Millionaire

Genre: Drama

Land: England

År: 2008

Regi: Danny Boyle

Skådespelare: Dev Patel, Anil Kapoor, Freida Pinto

IMDb: 8.4 Top 250: #90

 

Handling: Jamal Malik, en 18-årig föräldralös kille från Bombays slumområden, är bara en fråga ifrån att vinna 20 miljoner rupier i den indiska tv-versionen av "Vem vill bli miljonär?". Men när programmet tar paus arresteras han, misstänkt för fusk. Ingen tror att han, en pojke från slummen, ska veta de rätta svaren. Desperat försöker Jamal bevisa sin oskuld och går igenom fråga för fråga för att förklara hur han kunnat känna till alla svar. För varje fråga kommer det fram en fascinerande historia om hans liv på gatorna tillsammans med sin bror, om människorna som korsat hans väg och, inte minst, historien om Latika, flickan han älskat och förlorat. I varje del av hans berättelse finns nyckeln till svaret på frågan han besvarat.

 

Omdöme: Det var med blandade känslor som jag gick in i biosalongen för att se Slumdog Millionaire, självklart kändes det kul och spännande att äntligen få se filmen som mer eller mindre hyllats av alla och vunnit otroligt många och tunga priser. Men som alltid när man ska se dessa ”mästerverk” så är man också otroligt nervös, för hur många gånger har man inte blivit så fruktansvärt besviken?

När filmen är slut så är det med blandade känslor som jag lämnar biosalongen, men det är till största delen en mix av tillfredsställelse och fascination för den här filmen var verkligen bra. Den påminner inte det minsta av någon film som Danny Boyle (28 Dagar Senare, Trainspotting) har regisserat innan, men frågan är om detta inte är hans bästa. Regin är i mina ögon lysande, man lyckas förmedla ett oerhört spektrum av känslor filmen igenom. Man kastas fram och tillbaka mellan glädje och sorg, och det mest otroliga är att vid vissa tillfällen så lyckas Boyle

förmedla dessa känslor i en och samma scen. Man sitter och skrattar gott och sen sekunden senare så fastnar skrattet i halsen när något oerhört hemskt inträffar.

 

Filmens berättande håller även det mycket hög klass, genom att låta hela filmen berättas genom små historier som tar oss tillbaka till Jamals barndom så håller Boyle tittarens intresse uppe hela tiden. Jag fann mer eller mindre all historierna väldigt intressanta, men skulle man nu inte göra det så tvivlar jag på att man hinner tappa intresset eftersom man snabbt kastas till nästa berättelse. I återblickarna till Jamals barndom så blir fotot väldigt färgrikt och bidrar starkt att skapa en atmosfär som påminner om Guds Stad. Eftersom filmen skildrar nästan hela Jamals uppväxt så krävs det många skådespelare i olika åldrar för att spela de olika karaktärerna. Och återigen så har man lyckats, inte nog med man lyckats med konststycket att hitta barnskådespelare som känns naturliga och inte förstör filmen. De lyckas faktiskt också spela sin roll, vilket gör att när filmen hoppar i tiden så känner du direkt igen huvudkaraktärerna och det känns aldrig rörigt.

Det enda som jag egentligen kan hitta att klaga på är kanske kärlekshistorien. Den kändes lite väl överdriven, visst jag kan förstå att han som yngsta son kanske knyter ett starkt band till Latika eftersom det är den första tjej som han träffar och lär känna efter att hans mamma har dött. Men att han ska skapa så starka känslor till en person och sen mer eller mindre låta hela sitt liv fokusera kring henne känns lite väl överdrivet, speciellt med tanke på den relativt korta tiden som de ändå känt varandra. Det är egentligen en mindre parantes och inget som förstör helhetsintrycket nämnvärt. Hur som helst så kan jag varmt rekommendera Slumdog Millionaire.

 

4/5