Titel: Cloverfield

Genre: Action/Skräck/Katastrof

Land: USA

År: 2008

Regi: Matt Reeves

Skådespelare: Lizzy Caplan, Jessica Lucas, T.J. Miller, Michael Stahl-David

IMDb: 7.5

Handling: En monsterattack drabbar New York. Man får följa en liten grupp människors desperata jakt på att fly undan monstret och överleva.

Omdöme: Ett problem när man ger sig in på att göra filmer om överdimensionerade monster är att allt vad realism heter oftast inte går att finna i närheten av filmen. Lägg därtill att man ofta följer en väldigt standardiserad mall för hur filmen ska utformas så får man ofta ett ganska löjligt resultat. Det här kan ibland räddas av att filmen har ett högt underhållningsvärde, tyvärr tycker jag att man oftast blir besviken. Cloverfield lyckas däremot lysande med att undvika fallgroparna och bjuder på knappa 90 minuters spänning och underhållning.

Att hela filmen spelas upp från en handkamera som en av filmens karaktärer använder ger filmen en nästan dokumentärlik känsla. Man lyckas väldigt bra med att suga in tittaren i filmen och ibland känns det som om man själv är personen som håller i kameran. Om man till den handhållna kameran lägger till det faktum att man valt att inte använda sig av musik i filmen så lyckas filmmakarna skapa förvånande mycket realism och trovärdighet i en väldigt extrem situation. Vad som nästan är ännu mer imponerande är hur man lyckas skapa en sådan klaustrofobisk känsla av att det inte finns någonstans att gömma sig eller fly på det stora Manhattan.

Dock räcker det inte med lite skakig kamera och avsaknad av musik för att skapa trovärdighet. Att man valt att följa en grupp vanliga människor, inga militärer eller hjältar som ska döda monstret och rädda världen, ger ett fräscht perspektiv i genren. Skådespelarna gör ett bra jobb och känns övertygande framför kameran. Jag tror det är ett klokt val att inte använda sig av någon stjärna i huvudrollerna, fokus hade enkelt kunnat hamna på han/hon istället för på filmen. Något annat som gör sig bra framför kameran är filmens effekter. När man väljer att använda sig av ett ”handkamera perspektiv” så kan dåliga effekter skada filmen mer än i vanliga fall eftersom ”realismkänslan” hade fått sig en törn.  Som tur är har Cloverfield genomgående välgjorda effekter, allt från New Yorks förstörelse till monstren ser bra ut.

Det enda negativa med Cloverfield är storyn i storyn. Att gruppen inte gör allt som finns i deras makt för att rädda sig själva utan ger sig ut för att undsätta en kompis som ligger fastklämd i andra änden av staden. I övrigt gillar jag manuset, man avslöjar inte särskilt mycket av vad som egentligen händer vilket ökar mystiken. Slutet är ganska abrupt men jag gillar att man vågat frångå de klassiska Hollywoodsluten. Det är även kul hur filmmakarna gömt småsaker och ledtrådar genom filmen, nu har jag inte hittat särskilt många själv. Men om ni i filmens absolut sista scen, som utspelar sig innan katastrofen, tittar ut över havet så får man en ledtråd av vad som komma skall.

Cloverfield når nästan upp till högsta betyget, riktigt bra underhållning som håller dig fast naglad i soffan. Ska absolut finnas med på en lista över 2000-talets bästa filmer.