Titel: The Hurt Locker

Genre: Krig/Drama

Land: USA

År: 2008

Regi: Kathryn Bigelow

Skådespelare: Jeremy Renner, Anthony Mackie, Guy Pearce, David Morse

IMDb: 7.9

När det amerikanska bombröjningsteamet i Bagdad får en ny befälhavare kastas de unga bombexperterna ut på ett hisnande uppdrag i den sönderskjutna storstaden. Kan man överleva ett jobb som bokstavligen är en tickande bomb?

The Hurt Locker blir för mig lidande av sina egna framgångar. Förväntningarna blir skyhöga när en film kammar hem alla de tyngre Oscars statyetterna och får omdömen såsom ”en av årets bästa filmer” (SVT) och ”den bästa krigsfilmen sedan Apocalypse Now” (Filmstar). I mångt och mycket är The Hurt Locker en riktigt bra och intensiv krigsfilm som levererar allt det man förväntar sig av en krigsfilm. Tyvärr faller den på målsnöret då den inte klarar av att leva upp till sin egen hype.

Filmen är inspelade både med vanliga handhållna kameror och riktiga proffskameror från filmstudion. Det här är ett smart val då de handhållna kamerorna ger en dokumentärkänsla som bidrar till att skapa autenticitet och närhet till händelserna i filmen. Proffskamerorna möjliggör att man kan skapa coola och maffiga krigsscener i bästa Hollywoodanda. Just krigsscenerna är The Hurt Lockers starkaste sida, man lyckas mycket bra med att göra dem otroligt intensiva och spännande. Dels är det den tickande bomben som väntar på att desarmeras som bygger upp spänningen, men framförallt är det känslan av att Bagdad är en farlig stad där alla invånare är potentiella fiender som gör scenerna så nervkittlande.

Även om krigsscenerna är The Hurt Lockers starkaste sida så är de också en stjälpande faktor för filmens helhetsintryck. Kathryn Bigelow och kompani har nog varit väldigt medvetna om att deras krigsscener hållit högklass och därför har man packat filmen sprängfylld med dessa. Detta gör att det blir lite ”tv-spels”-känsla över det hela, att man går från ett uppdrag till ett annat utan någon egentlig röd tråd eller syfte. Man lyckas visserligen flicka in krigets påverkan på soldaternas psyke lite här och där men det känns definitivt som ett sekundärt fokus. Jag hade gärna sett att man utökat filmens längd med en halvtimme och gett karaktärerna och livet mellan uppdragen mer utrymme.

Inledningsvis när Jeremy Renners karaktär introduceras känns han otroligt felplacerad i den här sortens seriösa krigsskildring. Detta då karaktären först uppfattas som en övermänsklig enmansarmé som bättre hade passat in i en rulle med Stallone från 80-talet. Men ju längre filmen lider desto mer nyanserad och mänsklig framstår karaktären och Renner gör en otrolig insats i huvudrollen för att förmedla detta. Dock har karaktären/filmen en ”enmansarmésekvens” mitt i allt som verkligen inte passar in i helheten och drar ner mitt helhetsintryck av filmen.

The Hurt Locker är en snygg och spännande men aning ojämn krigsskildring. Något som kändes fräscht med filmen var att den inte kändes överdrivet patriotisk och flaggviftande som annars amerikanska krigsproduktioner har en tendens att göra (slutet på Saving Private Ryan någon?). Filmen har dock fått oförtjänt mycket hype och jag har svårt att förstå hur den kunde knipa de finaste Oscars statyetterna framför ögonen på Avatar. Men sen å andra sidan är det inte första gången jag och Oscarsjuryn tycker olika.