Titel: Public Enemies

Genre: Kriminaldrama

Land: USA

År: 2009

Regi: Michael Mann

Skådespelare: Johnny Depp, Christian Bale, Marion Cotillard, Billy Crudup

IMDb: 7.2

Handling: John Dillinger, en ökänd bankrånare i 30-talets USA, jagas av FBI med agenten Melvin Purvis i spetsen. Filmen skildrar de sista sex månaderna av Dillingers brottskarriär.

Omdöme: Konceptet att följa antagonister som befinner sig på varsin sida av lagen har Mann redan behandlat i Heat, en film som har en hel del likheter med Public Enemies. I båda filmerna har man två av de största aktuella skådespelarna i världen, i Heat är det De Niro och Pacino som gör upp medan det är Depp och Bale i Public Enemies. I båda filmerna tycker jag tyvärr man misslyckas med att utnytja detta fullt ut, stjärnorna har ytterst få scener tillsammans och i Public Enemies tror jag att det endast är en enda scen där Depp och Bale ställs öga mot öga. Historien fokuserar till största delen på Dillinger vilket gör att Depp får betydligt mer utrymme än Bale. Något jag tycker är helt rätt då Depp är en kompetentare skådespelare. Båda sköter sig dock utmärkt och jag hoppas det blir fler filmer med de här två herrarna i framtiden. I övrigt är det mycket trovärdiga rolltolkningar rakt igenom.

När filmen börjar så kastas man direkt in i historien utan att egentligen veta något om karaktärerna. Tyvärr är dålig karaktärsintroduktion ett genomgående problem i Public Enemies vilket gör att det ibland blir rörigt. Detta eftersom det är en hel del olika karaktärer med i filmen. Dock är det inte det största problemet, för ”röran” klarnar med tiden. Det största problemet är att eftersom man vet så lite om karaktärerna blir det svårt att riktigt engagera sig i deras liv och känna sympati med dem. Sen misslyckas även Mann med att skapa någon riktig nerv i filmen vilket leder till att det aldrig känns speciellt spännande. Det här är synd då alla förutsättningar finns för att skapa något riktigt intensivt och spännande, nu känns tyvärr flera partier som ett ganska opersonligt drama.

Nu låter jag väldigt negativ, men det beror endast på att förutsättningar kunde bjudit på så mycket mer. Public Enemies är fortfarande en bra film som behandlar ett intressant livsöde. Michael Mann har ett sjätte sinne för dealjer, allting i filmen känns verkligen 30-tal och äkta. Och hans patenterade ljudeffekter vid skottlossning återfinns även i den här filmen, och som vanligt är de grymma. Något annat jag gillade var det digitala fotot han använt sig av, det ger verkligen ett kallt och avskalat intryck vilket jag tycker reflekterar den pågående depressionen på ett genialiskt vis. Public Enemies är sevärd och bjuder på en hel del ögongodis, tyvärr når den inte riktigt upp till mina förväntningar.