Titel: Eragon

Genre: Äventyr

Land: USA

År: 2006

Regi: Stefen Fangmeier

Skådespelare: Ed Speleers, Jeremy Irons, Robert Carlyle, John Malkovich

IMDb: 5.0

En dag hittar den fattige bondpojken Eragon en vacker blå sten i skogen. Men han upptäcker snart att den vackra stenen i själva verket är ett drakägg. När den gnistrande blå draken Saphira kläcks ur ägget förstår Eragon att de två nu för evigt delar varandras öde och att han har blivit en Drakryttare - en sorts krigare som Eragon tidigare bara har hört talas om i sagorna. Han sveps in i en värld av magi och upptäcker snart att han har makten att rädda - eller förstöra - ett helt rike.

Eragon är en filmatisering av Christopher Paolinis bok med samma namn. Jag har inte läst böckerna, det finns två och tydligen är en tredje på väg. Dagens betraktelse objekt baserar sig dock endast på den första boken. Paolini var 15 år när han skrev den första boken och det är något som märks oerhört väl även i filmen. Eragon känns i mångt och mycket som en lightversion av Sagan om Ringen, för barn – av barn, ungefär. Filmen är mer eller mindre varje barns ultimata fantasi visualiserad. En sagovärld, med en vacker prinssessa att rädda, onda makter att besegra, en vis mentor att ta lärdom från och framförallt en alldeles egen drake. Förutom att jag inte tillhör målgruppen för den här fantasin, är utförandet för simpelt och banalt för att verkligen engagera.

Filmens starkaste sida är att den stundtals levererar en fantastiskt snygg visuell upplevelse. Snygga svepande kameraåkningar över oerhört vackra miljöer varvas med bra effekter. Ett problem är dock att man försöker efterlikna Sagan om Ringen lite för mycket i att presentera storslagna vyer. I filmen bjuds vi på en fantastiskt vacker scen när våra hjältar rider längs en bergsrygg och ett vackert landskap breder ut sig bakom dem. Men försöker man gömma sig för ondskans arméer kanske man inte ska rida på en kal bergrygg där man syns på flera mils avstånd.

Ed Speleers är den unga herre som fått i uppgift att porträttera Eragon, och maken till dålig skådespelare får man leta länge efter. Jag, närmare två meter lång, skulle vara lika övertygande som dvärg i Snövit och de sju dvärgarna som Speleers är som Eragon. Som tur är Jeremy Irons med som Eragons mentor och balanserar upp scennärvaron en aning.

Begravet djupt under filmens alla brister finns det ändå en kärna av underhållningsvärde som gör att man kan ta sig igenom filmen med relativt gott mod. Hur paradoxalt det än låter tycker jag att filmen borde varit längre, på 104 minuter hinner man inte erbjuda det djup som både värld och karaktärer behöver i den här sortens film.

För dig som:

* Tycker att Harry Potters äventyr skulle passa bättre i Midgård

* Gillar äventyr och fantasi men inte har något emot förutsägbarhet

* Har överseende med usla ungdomsskådespelare

* Tycker att effekter och visuellt godis är viktigare än substans

2/5