Titel: Hugo

Genre: Äventyr/Drama

Land: USA

År: 2011

Regi: Martin Scorsese

Skådespelare: Asa Butterfield, Chloë Grace Moretz, Ben Kingsley, Sacha Baron Cohen

IMDb: 8.2

Hugo Cabret är en föräldralös pojke som lever sitt liv i hemlighet inne i väggarna på tågstationen I Paris. Tillsammans med Isabelle försöker han lösa ett mysterium som kretsar kring hans döda pappa, ägaren till en liten leksaksaffär på tågstationen och ett hjärtformat lås som verkar sakna en nyckel.

Martin Scorsese är inte direkt den regissör som man i första hand förknippar med familjefilmer, men hans senaste alster Hugo är verkligen en familjefilm. Filmen berättas och är paketerad som en klassisk saga. Och wow vad snygg paketeringen är. Tågstationen i Paris känns som en förtrollad plats där vardagsstress och försenade tåg inte verkar existera. Istället finns det mysiga små affärer och en grupp människor som av olika anledningar spenderar sina dagar på stationen, dessa får vi lära känna främst genom Hugos ögon när han spanar ut över stationen. Det visuella är verkligen en fullträff och filmens mysfaktor blir därför hög.

Scorseses passion för filmhistoria får verkligen fritt svängrum i Hugo då mysteriet som Hugo och Isabelle försöker lösa kretsar kring filmens underbara värld. Och då jag är en filmnörd blir historien enkel att ta till sig. Dock tycker jag inte att historien har tillräcklig substans för att motivera en speltid på över två timmar, jag tror det hade gynnat filmen om man kapat speltiden en aning. Filmen blir visserligen aldrig tråkig, men emellanåt känns det som om man tar onödiga omvägar mot målet vilket jag tycker stör filmens rytm.

Jag är ingen beundrare av barnskådespelare, man kan till och med sträcka sig så långt och säga att jag hatar dem. Därför var det högst förvånande att filmens två huvudrollsinnehavare, som är barnskådespelare, faktiskt fungerade ganska bra. De två unga aktörerna är flankerade av ett helt gäng kända och rutinerade namn så som Ben Kingsley, Christopher Lee, Jude Law och Emily Mortimer. En av de större birollerna innehar Sacha Baron Cohen och jag tycker att han är filmens svaga länk då jag inte finner honom det minsta underhållande.

Hugo har blivit nominerad till hela 11 Oscars, men jag tror inte att den kommer att kamma hem särskilt många statyetter. I alla fall inte några av de tyngre guldgubbarna, så bra är inte filmen. Det är en mysig saga men inte så mycket mer än så. Det är definitivt inte en av Scorseses bästa filmer, hans kvalitéer kommer mer till sin rätt i mörkare och våldsammare filmer så som Shutter Island och Gangs of New York.

Titel: Moneyball

Genre: Drama

Land: USA

År: 2011

Regi: Bennett Miller

Skådespelare: Brad Pitt, Jonah Hill, Philip Seymour Hoffman, Chris Pratt

IMDb: 7.7

Filmen är baserad på historien om Billy Beane, baseballaget Oakland Athletics General Manager. Berättelsen fokuserar på hans framgångsrika arbete med att bygga ett baseball lag som ska vara med och utmana om mästartiteln fastän man har en betydligt mindre budget än konkurrenterna. Han bygger sitt lag utifrån statistik från ett specialdesignat datorprogram som tar hänsyn till parametrar som vanligtvis förbises.   

Baseball är inte en sport som fascinerar mig eller som jag kan särskilt mycket om, jag tror inte ens att jag kan reglerna. Således var jag redan på förhand lite tveksam till Moneyball då den utspelar sig i hjärtat av detta amerikanska fenomen. Men hade jag spanat in filmen närmre på förhand hade jag kunnat konstatera att några betänkligheter kring filmens attraktionskraft skulle vara helt obefogade eftersom Aaron Sorkin varit med och skrivet manuset. Sorkin vann en Oscar förra året för sitt manus till The Social Network, men framförallt är han mannen som skapat den fullkomligt briljanta tv-serien The West Wing. Och lika lite som du behöver vara intresserade av amerikansk politik för att gilla The West Wing, lika lite behöver du vara intresserade av baseball för att uppskatta Moneyball. Filmen fokuserar alltså inte på sporten utan på personerna och spelet bakom kulisserna.

Regissören Bennett Miller gör ett bra jobb med att få filmen att kännas som en verklig historia. Ofta när amerikaner ska göra filmer som baserar sig på verkliga händelser har de en tendens att bli sentimentala och pressa in så mycket moralkakor att man blir illamående, Moneyball är helt befriad från sådant trams. Utöver det använder även Miller emellanåt verkliga tv-klipp för att förstärka verklighetskänslan, något som fungerar bra. Man har även lyckats skapa en väldigt bra nerv i de baseballscener som finns. Trots att jag inte kan sporten lyckas man ändå göra scenerna spännande och intressanta.

I huvudrollen som Billy Beane ser vi Brad Pitt, och oj vad den här rolltolkningen luktar som en seger på Oscarsgalan. Det här kan mycket väl vara den mest övertygande rolltolkningen som herr Pitt levererat. Som statistikern Peter Brand, som hjälper Beane med den nya värvningstaktiken, ser vi Jonah Hill. Hill överaskar stort på mig då han här bevisar att han är en kompetent skådespelare även utanför komedisfären.

Även om baseball är totalt ointressant för mig så är jag en stor fotbollsentusiast och många av mekanikerna bakom kulisserna går definitivt att jämföra sporterna emellan. Jag fann relationen mellan sportsliga resultat och personerna bakom dem väldigt intressant. Som supporter är det ofta enkelt att kräva en försäljning av en spelare som underpresterar, men man tänker ofta inte på att den spelaren även är en person vars hela liv förändras när klubben helt plötsligt bestämmer sig för att han inte duger längre. Moneyball berör den här problematiken och får tittaren att tänka till. Jag tror visserligen att den här problematiken är mer påtaglig i USA där spelarna har mindre att säga till om då de kan bytas mellan klubbar som om de vore slavar.

Just den statistiska analysen som filmen är uppbyggd kring är även den högst relevant i fotbollens värld. Titt som tätt kommer det nyheter om proffsklubbar som använder datorspelet Fotball Managers databas när de ska värva spelare. I vilken utsträckning detta är sant kan man fråga sig, men även om jag inte tror att det finns någon proffsklubb som genomför ett köp baserat endast på Fotball Manager så tror jag det finns flera klubbar som använder databasen som ett stöd i sin scouting. I Moneyball bygger man ett framgångsrikt lag med spelare som inte är attraktiva för de stora rika föreningarna, Bolton Wanderers under Sam Allardyce ledningen ett exempel på att detta fungerar även inom proffsfotbollen. Han byggde ett framgångsrikt lag med äldre spelare som sett sin topp men fortfarande hade en eller två säsonger kvar i benen (stort tack till Kalle Karlsson för informationshjälp).

Moneyball är ett bra och engagerande drama som mycket väl kan kamma hem ett gäng guldgubbar på årets Oscarsgala. Man behöver varken gilla baseball eller sport för att kunna uppskatta filmen, dock tror jag man får ut lite mer om man har ett sportintresse att hänga upp filmen på.