Titel: Die Welle

Genre: Drama

Land: Tyskland

År: 2008

Regi: Dennis Gansel

Skådespelare: Jurgen Vogel, Jennifer Ulrich, Frederick Lau, Max Riemelt

IMDb: 7.5

En gymnasielärare som leder en projektvecka i autokrati omvandlar med små medel klassen till en fascistisk rörelse. Detta för att påvisa att fascism och diktaturer kan uppstå även i ”upplysta” samhällen. Rörelsen tar sig snabbt utanför klassrummets väggar och blir okontrollerbar.

Das Experiment, som ligger mig mycket varmt om hjärtat, och Die Welle är båda tyska filmer som påvisar hur skrämmande fort människors värderingar och tankar kan förändras. Båda filmerna baserar sig på verkliga experiment, vilket gör de än mer skrämmande. Handlingen i Die Welle är flyttade till dagens Tyskland men baserar sig på ett experiment som genomfördes i USA på 1960-talet. Vill man veta mer om experimentet och alla detaljer kan man läsa boken The Wave som är skriven av läraren som genomförde experimentet.

Die Welle är högst aktuell med tanke på den politiska utveckling som sker runt om i Europa, och nu även i Sverige. Vi tror gärna att diktaturer inte är något som kan utvecklas och få fäste i västvärlden då vi är allt för upplysta. Men i filmen visar man hur införandet av disciplin och gemenskapskänslor snabbt utvecklas till en stark rörelse där alla handlingar helgar rörelsens välbefinnande. Filmen utspelar sig under en veckas tid och på den korta tiden utvecklas en vanlig klass till en sammansvetsad grupp som inte är rädda att använda våld för att skydda gruppen. Instinktivt kändes en vecka som en väldigt kort tidsrymd för en så drastisk utveckling. Men när man läser om det riktiga experimentet visar det sig att den läraren avbröt det hela redan efter fyra dagar då han kände att han tappade kontrollen över det hela. Det är skrämmande och tankeväckande hur enkelt människor kan förändras/manipuleras.

Då filmen handlar om en gymnasieklass består skådespelarensemblen till största delen av ungdomar. Detta är vanligtvis något som jag inte brukar uppskatta då ungdomar oftast spelar över och inte känns trovärdiga. Die Welle har dock inte detta problem, de flesta av ungdomarna sköter sig riktigt bra och återigen imponeras jag av tyskarnas skådespelartalang. Filmens foto är avskalat och kallt vilket fungerar bra för att förtydliga den utveckling som klassen genomgår. Egentligen vill jag skriva att bildspråket känns fascistiskt, men det känns inte som en korrekt bedömningsvariabel av en films foto.

Die Welle är en bra och sevärd film, dock lyckas den aldrig bli riktigt lika obehaglig och skrämmande som Das Experiment. Ska du bara sen en film från tyskland om skrämmande förändringar hos människor så se Das Experiment, men se helst båda.

4-/5

Titel: Das Experiment

Genre: Drama/Thriller

Land: Tyskland

År: 2001

Regi: Oliver Hirschbiegel

Skådespelare: Moritz Bleibtreu, Christian Berkel, Justus von Dohnanyi, Oliver Stokowski

IMDb: 7.9

I två veckor ska 20 manliga deltagare agera antingen som fångar eller vakter. Fångarna ska vara inlåsta och följa, till synes, enkla regler medan vakterna enbart ska hålla ordningen utan att använda fysiskt våld. Alla kan hoppa av experimentet när som helst, men går då miste om den ekonomiska ersättning som utlovats. I början är känslorna mellan de båda grupperna osäkra och något empatiska. Men snart uppstår gräl och vakterna börjar ta i mer än nödvändigt för att upprätthålla ordningen.

Handlingen i Das Experiment baseras på det ökända sociopsykologiska experimentet som genomfördes på Stanford Prison 1971. Det experimentet hade samma förutsättningar som det i filmen, men fick avbrytas efter endast sex dagar då relationen mellan fångarna och vakterna blev ohållbar. I filmen har man valt att låta experimentet fortgå och filmens andra halva blir en spekulation om hur det kunnat sluta om man inte avbrutit experimentet i tid. Just det faktum att filmen har så tät anknytning till verkligheten gör att de hemskheter som skildras berör i större utsträckning.

I filmens första scen spelas Linkin Parks One Step Closer och raderna everything you say to me, takes me one step closer to the edge – i´m about to break! är väldigt talande för både filmen och experimentets utveckling. Låten i sig är även ganska rå och texten tillsammans med musiken sätter en perfekt ton för resten av filmen. Das Experiment är en väldigt obehaglig film. Man bjuds inte på utmärkande visuella obehagligheter eller andra ”billiga” skrämselmetoder. Utan det är istället den resa människorna i filmen gör som berör och skapar obehag. Att på några dagar förvandla en trevlig och fläckfri relation mellan varandra, till att använda sina medmänniskor som mål för att leva ut sina mörkaste sidor är skrämmande.

Det finns inte mycket att klaga på när det gäller Das Experiment. Skådespelarna sköter sig utmärkt, något som ofta är fallet när det gäller tysk film. Bildspråket är avskalat och återspeglar karaktärernas kalla och känslolösa agerande väl. Dock finns det ett romantiskt sidospår som inte alls passar in och fyller ingen funktion, i alla fall inte för mig. Som tur är får det inte tillräckligt med utrymme för att förstöra filmens helhetsintryck. Das Experiment är en riktig fullpottare som är svår att slita blicken från – fastän det ibland är just vad man vill göra.