Titel: Nordwand

Genre: Äventyr

Land: Tyskland

År: 2008

Regi: Philipp Stölzl

Skådespelare: Benno Fürmann, Florian Lukas, Johanna Wokalek, Georg Friedrich

IMDb: 7.3

Året är 1936, berget Eigers nordsida räknas av Hitler som "Alpernas sista problem", ingen har hittills lyckats ta sig upp där. Många europeiska klättrare drömmer om att bli först med att nå toppen. De tyska vännerna Toni och Andi förbereder sig för ett eget försök. I hälarna på dem följer även en österrikisk duo och i byn vid bergets fot finns ett reporterteam för att föreviga den första lyckade bestigningen. Allt går dock inte riktigt som planerat och snart kämpar Toni och Andi inte längre för att nå toppen utan för att komma levande ner igen.

Bergsbestigning i större skala startade på mitten av 1800-talet i Alperna. Intresset växte fort och när de flesta topparna i Europa var bestigna riktades blickarna mot toppar i resten av världen då Eigers nordsida på början av 1900-talet var en omöjlig uppgift. Drygt 100 år senare räknas fortfarande Eigers nordsida som en av de farligaste utmaningarna för en bergsklättrare. Detta beror inte på höjden eller de tekniska svårigheterna, utan främst på den oförutsägbara omgivningen. Stenras och laviner tillhör vardagen och vädret kan slå om blixtsnabbt. Bergväggen kallas av lokalbefolkningen för dödsväggen, och det med all rätt då den till dagens datum tagit minst 64 bergsklättrares liv. Med andra ord har Eiger de perfekta förutsättningarna för en verklighetsbaserad filmatisering.

Bergsklättring har aldrig intresserat mig då jag har en fruktansvärd höjdskräck. Till mitt stora obehag skapar Stölzl en riktigt grym känsla och både kylan och de branta stupen går rakt genom bilden och ut i soffan. Blev nästan höjdrädd sittandes i soffan. Man har valt att spela in så mycket som bara möjligt på plats i Alperna och detta syns verkligen. Resterande scener har man spelat in i en studio med frysaggregat, detta för att skådespelarnas lidande ska bli så trovärdigt som möjligt. Ett drag som utan tvekan får önskad effekt. Nordwand är en riktigt spännande och gripande film som man enkelt sugs in i. Mot slutet trappar man dock ner tempot lite väl mycket för min smak, känns som om man försöker dra ut på lidandet i det längsta. Jag hade gärna sett en lite snabbare avrundning.

Det skickliga hantverket spelar en stor roll, men jag tror även att filmens lugna inledning, där man får lära känna alla karaktärer, bidrar starkt till att man blir så involverad i deras öde. Karaktärerna känns trovärdiga, bara det faktum att de faktiskt drivs av utmaningen i sig och inte nazistpartiets prestigejakt eller något annat högre mål, som tyvärr ofta är fallet i den här typen av filmer, lägger grunden för deras trovärdighet. Nordwand är verklighetsbaserad och man har bara valt att ta sig några mindre artistiska friheter. Kärlekshistorien existerade till exempel inte, även om jag inte tycker den tillför särskilt mycket så stör den heller inte. I filmens slut trodde jag definitivt att de ändrat lite för att krydda till det. Men det har man tydligen inte gjort insåg jag i efterhand när jag läste historien om Andi och Toni.

Nordwand är en riktigt intensiv och snygg äventyrsfilm som bjuder på en gripande och spännande historia utan klassiska Hollywood inslag. Definitivt sevärd.